Jag skrev en notis på vår hemsida för folk som har sett hur det gamla internet fungerar och vill att deras nästa kapitel ska betyda något helt annat. Många av oss här arbetade med den senaste versionen av internet. Det gamla internet. Vi byggde sociala appar. Chattapparna. Mikrobloggapparna. Fotoapparna. De korta videoapparna. Chatbot-apparna. Alla appar. Vi byggde också de sociala algoritmerna. Annonsspårarna. Övervakningsplattformarna. API:erna som dödade startups med en switch. Apparna kan du fortfarande inte lägga ner. Då trodde vi på det. Att koppla samman alla i världen. Maximera engagemanget. Rör sig snabbt och förstör saker. Bygga stadens torg. Vi var stolta över vår påverkan. Tills en dag då vi inte var det. Det finns ett ögonblick när man vaknar och inser att att koppla samman alla utan att ge människor kontroll inte är framsteg. Det där "använde mycket" betyder inte "användbart". Att bygga produkter man inte kan lägga ifrån sig är bra för affärer men förödande för samhället. Att tro på teknikens potential inte borde kräva att man litar på att ett fåtal VD:ar gör rätt för alltid. Den där stora AI:n idag känns lite som Big Social igår. De flesta av oss här hade det ögonblicket. Det är därför vi är här. Vi tror att nästa fas av internet kan bli bättre än den förra. Vi anser att säker, personlig kommunikation är världens viktigaste teknik. Och vi tror att om du fixar kommunikationen – integritet, äganderätt, incitament – kan du förändra allt längre fram. Vi söker folk som har sett hur det gamla internet fungerar och vet, djupt i magen, att deras nästa kapitel måste bli något annorlunda. Det här är inte en plats att experimentera på. ...