Jag brukade bära ett helt "minnespalats" i huvudet när jag programmerade. Ett avbrott och det krossas till glasdamm. Nu kan jag skriva tre röriga stycken och maskinen bygger upp palatset som ren och prydlig, tydligare än jag kunnat föreställa mig. Jag läser den och tänker: Jag blir sedd.