Vid 21 års ålder, när alla på mitt college jagade en 3,5 LPA-placering, valde jag att lära ut etisk hacking till studenter. Vid 22 års ålder slutade jag med etisk hackning. Det var en annan stor risk. Jag var tidig till platsen, folk kände igen mig, men jag gick därifrån. Inre konflikter hade växt fram ur personliga och professionella händelser, och jag kunde inte fortsätta. Vid 24 års ålder lämnade jag en växande utvecklingsbyrå. En annan risk. Men jag svämmade över av produktidéer och ville dyka in i startupkulturen. Jag ville samla in pengar, jag ville ha min PR överallt. Ambitionen drev mig att bygga produkter. Vid 26 års ålder slutade jag på samma startup som jag en gång var ambitiös om. Det hade blivit ett sjunkande skepp, beroende av andra. Jag var tvungen att starta om från noll. Jag valde blockchain, jag började skriva bloggar, jag tog mitt första jobb någonsin och det lönade sig bra. Vid 29 års ålder snubblade jag generationsrikedom i krypto. Jag blev beroende av terminshandel. Jag tappade min kreativitet. Det kändes som om jag höll på att förlora på livet. Så jag slutade med krypto för att utforska filmskapande. Det fick tillbaka min kreativitet. Den stödde min trasiga själ. Det fick mig att flöda igen. Det helade mig mentalt. Vid 30 års ålder, när jag förlorade allt igen, kom gamla sår upp igen. Jag kunde inte fortsätta med filmskapande. Krypto var det enda alternativet som fanns kvar för att komma på fötter igen. Jag trodde på mig själv och jag hittade min väg. Vid 33 års ålder, när jag byggde upp allt jag hade förlorat i krypto, berömmelse och pengar från noll, kände jag mig tom. Jag kände mig som ingenting. Den tomheten ledde mig till självrannsakan. Det var dags att avsluta min långa upptäcktsfärd. Det var dags att äntligen hitta meningen. Det var dags att ta reda på vad jag verkligen vill ha i livet. Det var inte lätt. Jag var tvungen att ta en annan risk. Att lämna min kryptokarriär bakom mig var den risken, för en okänd väg av skrivande, andlighet, filmskapande och social service. En väg som ger mig glädje och frid. En väg som får mig att känna samhörighet med min själ. En väg som får mig att känna mig som ingen. En väg som känns djup. Vägen kommer att dra till sig motgångar längs vägen, men jag är född redo att gå tillbaka till noll igen och studsa tillbaka om det är en del av Guds plan.