Pazyryk-mattan, som dateras till 400-talet f.Kr., är världens äldsta kända bevarade handknutna pölmatta, vilket gör den till en artefakt av enorm global betydelse. Dess extraordinära bevarande är ett resultat av dess upptäckt i en skytisk gravhög (kurgan) i Pazyrykdalen i de avlägsna Altajbergen i Sibirien. Strax efter att graven förseglats trängde vatten in i kammaren, och det hårda klimatet fick innehållet – inklusive den ömtåliga ullmattan – att frysa till is i ett skyddande permafrostblock. Denna naturliga djupfrys räddade mattan, tillsammans med sina livfulla färger och intrikata fiberstruktur, från det förfall som förbrukar nästan allt organiskt material under två årtusenden. Mattan hittades i graven till en högt uppsatt skythisk adelsman. Skyter var mäktiga nomadiska ryttare som dominerade de eurasiska stäpperna under järnåldern, kända för sitt utsmyckade guldarbete och distinkta djurstilskonst. Trots att den upptäcktes i skytiskt sammanhang tyder mattans sofistikerade tekniska kvalitet – med över 1,25 miljoner knutar – och dess ikonografi starkt på att den importerats från en bofast civilisation med avancerade vävtraditioner, troligen akemenidiska Persien. Detta visar på de stora handelsnätverken och den skytiska elitens betydande rikedom, som förvärvade de högsta lyxvarorna från stora kulturcentra långt i söder. Mattans detaljerade och komplexa design gör den till ett historiskt dokument. Dess utsmyckade kanter visar ett dubbelregister: en visar en ståtlig procession med 28 ryttare, vilket speglar den storslagna processionsbilden i persisk kunglig konst, och den andra visar en sammanhängande rad av älgar eller hjortar, djur heliga för skytisk jaktkultur. Denna blandning av importerade persiska motiv med inhemska nomadsymboler ger djup insikt i det kulturella utbyte som ägde rum längs handelsvägarna i det forntida Centralasien. Idag finns detta oöverträffade stycke textilhistoria på Eremitagemuseet i Sankt Petersburg, Ryssland, och fungerar som den definitiva referenspunkten för studiet av tidig mattvävning. #archaeohistories